Semestern börjar lida mot sitt slut …

… varför säger man så? Vi njuter in i det sista!

Började med ännu en härlig morgonpromenad. Det blev 10 km upp och ner bland kullarna. På ett ställe visade Tania oss spår efter en orm och på ett annat ställe ett gömställe för prärievargar. Det gör ju hela vandringen mer spännande. Vi såg faktiskt en prärievarg härom kvällen, men då satt vi i bilen. 

Vi gick även lite bland husen och drömde om objekt som var till salu. Ska bara vinna några miljoner först, och då pratar vi dollar!!!

Idag har jag och Mikael utforskat San Clemente lite mer. Det är ett mysigt ställe. Jag har haft en sååå fantastisk semester och kommer att sakna det här, a lot! Har jag sagt att jag ÄLSKAR Kalifornien? 

Vi gjorde några sista inköp, vilket inkluderade några tröjor från Tommy Hilfigher. 

Som tur är, så ska det regna imorgon. Det gör det lite lättare att lämna detta paradis. 

På kvällen hade Tania en vän från Kina över på middag. Vi åt Cuban pulled pork och det var supergott! 

Det är inte lätt att låta bli sötsaker när dottern i familjen bakar smarriga chocolate chip cookies hela tiden och grannen kommer över med en glaserad sockerkaka bara för att vi är här.

Nu har vi packat ner cyklarna och fyllt våra resväskor. Dags att börja förbereda min 60-årskris!!!

Aktiv dag … igen

Tisdag 19-01-29

När Tania hade varit på sin Pilatesklass kom hon och hämtade upp oss vid 8-tiden och tog oss med på en morgonpromenad. Idag blev det i kullarna här i närheten. Väldigt backigt, vilket gav bra träning. Det var lite molnigt ute och perfekt temperatur för en promenad i högt tempo i 1h 40 min.

Hemma igen packade vi bilen och åkte till stranden. Nu kan jag checka av att paddla paddelboard också. Tania sa att hon har aldrig paddelboardat när det varit så lugnt vatten, vilket var tur för en nybörjare som jag. Mikael har ju gjort det förr. 

Temperaturen i vattnet kändes ungefär som det brukar göra i Vättern (bortsett från sommaren -18) så jag passade på att bada också. Det var uppfriskande! 

Jag och Mikael tog en shoppingtur till Target och köpte bl.a. en ny resväska. 

Hemma igen började han montera ner våra cyklar i kartongerna. 

På kvällen mötte vi upp Kent på en fiskrestaurang i Laguna Hills där vi avslutade dagen med en trevlig middag. Själv valde jag grillad tonfisk, den var  delicious! 

PW & Shopping

Måndag 19-01-28

Mikael följde med Kent en stund till jobbet idag och jag gick en morgonpromenad på stranden med Tania och hennes väninnor. Här pratar vi riktig powerwalk i högt tempo och upp och ner för alla trappor på vägen. Det kändes faktiskt bra att vara igång ingen och låta benen jobba lite. 

Sedan åkte jag och Mikael till ännu en cykelaffär och nu fick vi tag på sådana kartonger som vi letat efter. Vi stannade till lite snabbt på Mission Viejo Mall och tog en lunch på Panda Express, igen! 

Sedan vi var här senast har de öppnat ett nytt Outletcenter i San Clemente och där tillbringade vi hela eftermiddagen. Bl.a. annat köpte vi supersnygga friluftskläder på Colombia. 

På kvällen, efter middagen, spelade vi ett kul spel och åt Lauras hembakta chocolate chip cookies. Jag kommer behöva en sockeravgiftning när jag kommer hem. 

At the ocean!

Söndag 19-01-27

Nu börjar en ny semester. Vi lånade en av bilarna och gav oss ut för att hitta nya kartonger till cyklarna. Tania hade bett dem lägga undan ett par i den lokala cykelaffären. Det hade nog blivit ett missförstånd för när vi kom dit så fanns där inga, men vi har ju några dagar på oss så det löser sig nog. 

Efter lunch åkte vi ner till Dana Point och tog en tur ut på havet med familjens båt. Vi gav oss ut för att se valar och vi hade tur för vi såg både valar, delfiner och sälar. Helt amazing!!!

På kvällen tog vi med oss sallad ner på stranden och grillade s’mores i solnedgången tillsammans med familjen Robertsons och goda vänner till dem. 

Long Beach – San Clemente

Lördag 19-01-26

Idag unnade vi oss en frukostbuffé på hotellet. Sedan gav vi oss ut igen. Det märktes att det var lördag för nu delade vi strandpromenaden med skateare i alla storlekar och åldrar, cyklister varav några tog sig fram med el andra i sittcyklar och en del på scootrar. Här såg vi surfare som bar sina brädor till och från stranden, andra som duschade av sina brädor efter morgonsurfingen. Beachvolleyspelarna var fullt igång och på ett ställe såg vi en yogaklass ute i sanden vid havet. Vi stannade till i Huntington Beach och tog en glass. Senast vi var här var vi på US Open of Surfing 2011. Ett väldigt trevligt ställe. 

I Newport Beach skulle jag cykla upp för en trottoarkant och missade, vilket resulterade i att jag föll och gled fram en bit på trottoaren. Tack och lov var det ingen trafik att tala om och jag klarade mig med ett par blåmärken på armen och knät. Så nu kan jag checka av både punktering och fall. 

I Laguna Beach stannade vi och tog en lunch. Jag hade sett fram emot att cykla genom denna stad för det var min favoritbeach när jag bodde här.  Well, det är det inte längre. Här var den sämsta cyklingen på hela resan. Här fanns inga cykelbanor, men massa bilar. Och i bilarna satt tjuriga personer som tutade på oss för att vi låg mitt i vägen, vilket var det enda stället vi kunde cykla på. Något stressande. Så fort vi körde in i Dana Point började cykelleden igen och allt var åter frid och fröjd. 

Det var både härligt och lite sorgligt när vi körde in i San Clemente. Nu var vi äntligen framme, men nu var också vår cykelresa slut, en mix av blandade känslor. 

Vi blev varmt välkomnade av min underbara au pairfamilj som hade fixat hemgjord lemonad åt oss. 

När vi duschat och gjort oss hemmastadda i vårt rum åkte vi till en Kinarestaurang och åt middag, för att sedan åka vidare och ta en frozen yoghurt till efterrätt. 

Det blev en cykeltur på 865 km allt som allt.

Malibu – Long Beach

Fredag 19-01-25

Under dagens första 12 km möttes vi åter av massa backar i motvind. Själv hörde jag Erik Ljunggrens (från Jönköpings Nyårsrevy) ord eka i huvudet. ”Är det bra? Nej, det är dåligt. Dåligt, dåligt, dåligt!” (Apropå Nyårsrevyn, har ni inte sett den än, så finns det några tillfällen kvar. Det finns en ginger-färgad scendiamant där som vi är extra stolta över)

En kopp kaffe på Malibu Pier rådde bot på alla dåligheter. Eller så vände vinden. Plötsligt kändes det som vi hade en ny vilodag. För det var inte jobbigt alls att köra in i Pacific Palisades, för att sedan fortsätta på stranden mot Santa Monica. Där körde vi av och gick lite på Third Street och cyklade upp till 5e gatan där det fanns ett Panera Bread. Vi köpte med oss mat och cyklade ner till havet igen. Det kändes nästan overkligt. ”Här sitter jag i Santa Monica och äter en underbart god lunch!” 

Vi fortsatte att cykla sakta söderut på strandpromenaden. Såg en ny vuxenlekpark i Santa Monica som såg väldigt kul ut. Där fanns Monkey Bars och andra roliga träningsredskap. Vi tittade bara, men jag blev allt lite sugen på att testa. 

Färden fortsatte genom Venice Beach och den gamla hederliga Muscle Beachen där kändes väldigt sunkig. Däremot hade de något som såg ut som padelbanor, de spelade i alla fall med padelrack. 

Tidigare under resans gång har vi sett en del hemlösa. Flera har bott i tält utmed cykellederna. Här i LA finns det hur många hemlösa som helst. När vi satt utanför ett McDonalds och åt glass kom jag på att vi hade frystorkad mat med oss som vi inte ätit av. Mannen som fick dem blev sååå glad och min packning blev något lättare. 

När vi kom till Redondo Beach gick cykelvägen in igenom ett parkkeringshus. Sedan fortsatte vi in i smeten i Los Angeles stadstrafik. Ni tror mig säkert när jag säger att det var mycket trevligare att köra på stranden. Vi hade inte kört på LAs gator så länge innan Eriks ord ekade i mitt huvud igen. ”Är det bra? Nej, det är dåligt!” En spik hade nämligen hittat sig in i mitt punkteringssäkra däck!!! 

Mikael bytte smidigt min innerslang, men nu började vi få bråttom för att hinna till hotellet innan det blev mörkt. Äntligen var vindarna på vår sida och jag trampade på som attan genom trafiken. Kändes rätt coolt att det ibland gick fortare på cykeln än för bilarna. 

Här är det knappt någon skymning utan mörkret kommer väldigt fort, men vi hann fram precis innan. 

Westin i Long Beach är det klart lyxigaste hotellet på vår resa. Imorgon blir vår sista cykeldag för vi räknar med att vi tar oss till San Clemente då. Det kommer att kännas sååå konstigt att inte sätta sig på cykeln och trampa en så där åtta-nio mil i övermorgon. Men vi vänjer oss nog vid det också. 

Avslutad kvällen med att mjuka upp musklerna i hotellets bubbelpool.

Santa Barbara – Malibu

Torsdag 19-01-24

Lite vila gjorde susen! Eller så kan det varit den flacka profilen på dagens etapp, för de första sex milen gick väldigt lätt idag. Det kan också vara så att det är lätt att vara kaxig när man kör i medvind.  För efter sex mil vände vinden och nu var det inte lika roligt längre. Jag har lärt mig hur jag kan dra nytta av att ligga strax bakom Mikael. Han är snäll och ”drar” när jag tycker att det blir för jobbigt. Det gjorde att det gick lite fortare i dagens motvind mot vad det gjorde i början. Annars ligger jag oftast först för att bestämma vilket tempo vi ska hålla. Överlag gick dagens cykeltur väldigt bra.

Vi cyklade mestadels på cykelvägar utmed Highway1 och 101an, men en liten bit cyklade vi på freewayen. 

Vi passerade en filminspelning idag. 

När vi rullade in i Malibu kände vi en svag brandlukt och såg nerbrunnen vegetation, stolpar till vägräcken som var helt borta och flera hus som var helt nerbrända till grunden. Så fruktansvärt! 

Men Malibu är fortfarande fantastiskt vackert!

Vårt hotellrum på Malibu Country Inn var helt okej med en egen liten balkong. Men det var något strul med teven som bara visade en kanal. Killen i receptionen kunde inte fixa det så vi fick byta rum. Det enda de hade att erbjuda var en svit. Det tackar man inte nej till. 

Slappardag!

Onsdag 19-01-23

Vi bestämde oss för att ta en vilodag från cyklingen, men ville ändå byta hotell. Så för några kronor till, fick vi ett precis nere vid stranden som hade pool. Så himla nice! 

Vi tog en morgonpromenad på strandpromenaden och upp till Santa Barbara College. Det är få skolor som ligger så vackert. 

När vi installerat oss på det nya hotellet gick vi till ännu en mexikansk restaurang och åt lunch.  Har jag sagt att jag gillar mexikansk mat?

Vi hittade en ny favoritaffär. ”99c only store”. Vi trodde att det mest var skräp där (det fanns det också) men de hade även färskvaror. 

 

På vägen tillbaka träffade vi cykelmannen från igår. Han blev så glad över att se oss. Han hade åkt förbi vårt hotell två gånger och funderat på att gå in med sitt visitkort och be personalen skicka det till oss. Nu fick vi det, och vi lovade att hålla kontakten. Visst är det fantastiskt med naturen, det underbara vädret (just nu iaf) men det är ändå alla möten som är det fina. De flesta amerikanare är fantastiska. Jag glömde berätta om mannen som körde i motsatt riktning mot oss, när vi tog dagens första kaffepaus under vår andra cykeldag här. Han stannade bilen, gick över på vår sida och undrade om vi visste om att ett oväder var på väg in och om vi hade någonstans att sova på natten. Hur många svenskar hade gjort det?

Behöver jag säga att det var underbart att ligga vid poolen? Jag stannade där hela eftermiddagen och tvättade lite kläder parallellt. Mikael bestämde sig för att hyra en kanot och ge sig ut på havet. Han hade det jättebra och räddade en fågel från att fastna i leran. 

På kvällen bjöd hotellet på ost, kex och vin. Nu är det inte synd om oss alls!!!

Lompoc – Santa Barbara

Tisdag 19-01-22

Första delen idag kändes seg. Inte så mycket i kroppen som i huvudet. Nu började varför-frågorna komma. Varför har inte jag en helt vanlig femtioårskris och börjar spela golf eller något? Varför har jag en vanlig cykel och inte en elcykel? 

Vi har sett flera döda djur utmed vägen och den här stackarn verkade blivit påkörd strax innan vi kom.

Idag tog vi oss över den högsta toppen på vår resa och jag är så lycklig för jag lyckades cykla hela vägen upp. 

När vi kom ner mot havet kändes allt lättare igen. 

Vid lunchen på en mexikansk restaurang ursäktade jag mig för kvinnan vid bordet bredvid att vi stank så. Hon undrade vad vi pratade för språk. Det visade sig att hon också var svenska och hade bott i Sölvesborg mellan hon var 10-17 år. De senaste 22 åren hade hon bott kring Santa Barbara. 

En man på elcykel låg efter oss in i Santa Barbara och när vi stannade till vid vårt hotell följde han efter och började prata med oss på parkeringen. Han trodde vi följde en GPS och var orolig att vi kört fel. Mikael visade honom kartan som vi följer. Då berättade mannen att -76, när den första kartan kom ut cyklade han efter den och mötte sin fru på den turen. De är fortfarande gifta. 

Det har inte varit några problem alls för oss att ta med cyklarna in på hotellrummen. Det var det inte hör heller. Bara det att rummet låg på andra våningen och vi fick ta hissen.

Vi åt middag på en mexikansk restaurang också, och det smakade mycket bra. 

Vi funderar på att ta en paus och stanna i Santa Barbara en natt till. Det känns som om vi (läs Ann) behöver en slappardag. Vi bestämmer oss vid frukost imorgon.

 

Pismo Beach – Lompoc

Måndag 19-01-21

Idag har varit den lättaste sträckan hittills. Jag är inte alls lika trött eller så mör i kroppen som jag varit tidigare dar. Trots att vi råkade köra fel på ett ställe och cyklade några kilometer på en väldigt dålig väg. 

Både igår och idag såg vi små söta jordekorrar som sprang upp och ner i sina små hålor utmed vägen. 

Idag har vi mest cyklat ute på landet utmed åkrar av olika slag. 

Vid ett ställe valde vi att ta en genväg. Det visade sig vara en brant backe och när vi gick uppför den fick vi sällskap av en man med en bensindunk. Han berättade att han cyklat mycket och var ansluten till ”warm showers”, och själv använt sig av det när han varit ute. Ett alternativ som jag funderat på, men nu blev det motell för vår del. 

När vi var mitt ute i ingenstans ringde Fanny som var på väg hem från en audition i Stockholm. Hon var trött och behövde någon att prata med. När vi stod där vid vägkanten stannade en pickup till och mannen däri undrade om vi ville ha några nyplockade apelsiner. Det tackade vi glatt ja till och de var fantastiskt goda. 

Under dagens etapp har vi haft sällskap av massa fler cyklister, då menar jag 100-tals. Nästan alla hälsade glatt när de körde förbi! Vid ett av några cyklisters stopp stannade vi och frågade var det var. Det visade sig vara The Coast Ride, ett årligt lopp på tre dagar som går från San Francisco till Santa Barbara. 

På vägen in i Lompoc körde vi förbi en gammal drive-in bio. När vi sedan kom fram och stannade till vid Starbucks pratade Mikael med en man som tipsade oss om var vi kunde bo. Tack vare honom tog vi in på Inn at Higway1. 

Vi åt på Taco Bell. Det var ett av mina favoritställen när jag bodde i OC för snart 30 år sedan. Nu var det länge sedan vi åt där, men det smakade riktigt bra.